KULT Svarta Madonnan

We live in a world
where the sun has set.
Where our Divinity is Lost.
Where Death is only
the Beginning

Det legendariska svenska rollspelet KULT skapades 1991 av Gunilla Jonsson och Michael Petersen. Där det tidigare hade funnits orcher, alver, drakar respektive muterade kaniner och cybernetiskt modifierade elitsoldater förekom det nu tortyr, sex, vansinne och satanism. Det svenska 90-talet var nog inte redo för detta för debatten blev väldigt het. Snart nog började diskussionen om förbud och  åldersmärkning men även mer fantasifulla diskussioner om att rollspelen skapade fanatiska mördare och att det handlade om att förbereda människor för kommande terrorhandlingar med mera. Den ena teorin mer konspiratorisk och foliehatsbeklädd än den andra. Men den här debatten blev också en av de sisa spikarna i kistan för företaget Äventyrsspel som hade varit motorn i hela den svenska rollspelsindustrin under 10 års tid.

Sedan ett par år tillbaka finns KULT i en ny engelsk version som ges ut av Helmgast förlag. Fortfarande är det Jonsson och Petersen som har hållit i pennan och de flest av skräcktemana är kvar även om moraldebatten har blivit en annan.

Vår KULT-kampanj startade på hösten 2020 kommer att bestå av en delvis ny spelgrupp. Kollektivet är inte något statiskt utan spelare och spelledare kommer att variera. Även den geografiska begränsningen har tvingats genomgå en samvetslös omtolkning eftersom en av spelarna Andreas (om än han ursprungligen kommer från Eskilstuna) bor i Stockholm och en av de andra Johan delar sitt boende mellan Stockholm och Bryssel

Information

Regelsystem: KULT Divinity lost, Helmgast förlag. Konstruktörer Robin Liljeberg och Petter Nallo, Ursprungskonstruktörer: Gunilla Jonsson, Mikael Petersen och Nils Guliksson.

Spelledare: Daniel

Spelare: Andreas, Johan, Tomas och Tobias

Bakgrund – du sköna nya värld

Svarta madonnan utspelas sig i Östeuropa strax efter murens fall. Händelserna kommer att inledas i september 1991. 

Karaktärer

Rudi Geller (Andreas)

Rudi har arbetat med bokutgivning och förlag i Berlin under DDR-tiden. Frustrerad av regelverk och nejsägare försökte han få sina författare publicerade (och samtidigt motarbeta och utmanövrera andras verk). Ivrig att prova på den fria marknaden. Fördel: Genom år av fulspel och riktad censur har Rudi vant sig vid att manövrera sig fram i byråkrati. Nackdel: som många andra har han en förenklad och naiv syn på hur systemet i väst, han försöker även lägga sin tid inom partiet så långt bakom sig han kan för att ingen med bra minne ska komma åt honom.

Natasja van Wees (Johan)

Född i Ryssland, bodde många år i Tyskland, numer bosatt i Amsterdam. Trots att många års intensivt festande och ett hårt socialt liv börjar märkas fortfarande en slående vacker kvinna i dryga fyrtioårsåldern. Också i konst- och litteraturbranschen, hade nog också tänkt förläggare men det kanske blir för många med två eller så är det bara kul, vad säger ni? Hennes exman Ambroos van Wees driver hursomhelst ett antikvariat i Amsterdam vars verksamhet hon varit inblandad i. Möjligen att hon skriver en del poesi själv? Kanske har Rudi Geller till och med gett ut henne?

Natasja är som sagt extremt vacker och ett verkligt socialt lejon. Finns få klubbar i Berlin, Amsterdam, Paris hon inte fått gå förbi kön på. Klär sig elegant, mycket svart, mycket läder, kedjeröker, tjockt svart hår och mörka ögon. Man börjar ana rynkorna runt ögonen och det finns något drag av

mörker runt hela hennes person. Men hon kan fortfarande snurra upp random kultursnubbe med ett distrikt höjt ögonbryn och bara antydan av ett leende.

Heinz Fuhrter (Tomas)

En 29-årig poet och författare. Han är sin tids Dostojevskij (om du frågar honom själv) och om han inte redan skrivet 1900-talets Bröderna Karamazov så kommer han att göra det (återigen om du frågar honom själv). Efter att en period varit stalinist gick han över till att tro på Sartres existentialism men har nu svurit sig till nihilismen. Han arbetar just nu på sitt stora nihilistiskta verk. Han är socialt introvert men älskar att stå på scenen och läser både poesi i liveföreställningar och ger föreläsningar i litterära klubbar.

Han bor i ett konstnärskollektiv i centrala Berlin, i en ockuperad utdömd fastighet. Till utseende påminner han om Raskolnikov, lång mager, krumpen, klädd i en svart, sliten läderrock, tunga kängor, svarta jeans och t-shirts som han designat själv. Ofta med ett lämpligt slagord typ: ”Gud är död. Jag hatar henne!”

Eller ”Jag bajsar alltså finns jag”. Han har mörkt lockigt hår, glest tovigt svart skägg, intensiva svarta ögon. Han är en notorisk storrökare och dricker kopiösa mängder billigt, surt rött vin.

För att överleva jobbar han i ett antikvariat som butiksbiträde och säljer sina t-shirts vid sidan av. Och får lite intäkter för sina böcker förstås även om han inte skrivit någon bestseller än. Han har en på-och-av relation med en 24-åring flicka, Eva, i kollektivet.

Dieter Prytz (Tobias)

Dieter är en drygt 50-årig före detta STASI-agent som efter östblockets nedmontering har fått avsked med den äran. Han rekryterades som ung till säkerhetstjänsten och avancerade snabbt i graderna. Han har åtskilliga liv och en hel del skit på sitt samvete. Åren inom STASI har såklart gett honom viktiga kontakter men ännu fler fiender som antalet människor som vill se honom död är antagligen fler än de som vill se honom i livet.

Numera fördriver Dieter tiden med att dricka upp sin lilla statliga pension på diverse ölhallar och arbeta extra som utkastare och dörrvakt. Han har en familj som han har dålig kontakt med.