Et in Arcadia ego
I mellandagarna spelade en mindre skara i vår förening en oneshot till KULT. Spelledare var Johan Sjölander och Anders Eriksson och Andreas Andersson tog sig an rollerna som spelare.
Scenariot i fråga var Et in Arcadia Ego (ungefär översatt ”Även i Arkadien jag”. Frasen återfinns på ett antal tavlor målade av den italienska renässansmålaren Giovanni Francesco Barbieri och anses syfta på att döden även finns i Arkadien och att det helt enkelt inte går att undfly döden.
Scenariot handlar om den AIDS-sjuke Nigel Saint-Denys drömmar, mardrömmar och rädslor.
De som inte har upplevt AIDS och HIV debatten på 80 och 90-talet kan ha svårt att känna igen sig i den. Det är svårt att förstå de sociala, psykologiska och medicinska effekterna av HIV och AIDS i slutet av 1980-talet och 1990-talet. När HIV först identifierades i USA 1981 var de första offren unga homosexuella män. I folkmun kallades AIDS och HIV för bögsjukan långt in på 90-talet. När scenariot utspelar sig så är HIV- och AIDS-stigmatiseringen enorm. Personer med hiv/aids anses som ansvariga för sin sjukdom och deras omoraliska leverne är ofta föremål för allmän diskussion.
De två spelarna har bjudits in av Nigel till hans herrgård Arcadia i Virginia där han ligger för döden.
Karaktärer
Bradford Thomas - Nigels rumskompis från college (Anders)
Bradford är en 43-årig arméofficer som närmar sig pensionen från sin militärtjänst. Hans far och hans far före honom har alla tjänstgjort i armén. För närvarande är Bradford placerad vid försvarshögkvarteret Pentagon där han arbetar på nästa steg i sin militära karriär.
Han och Nigel träffades när de placerades som rumskompisar vid universitetet i Virginia. Trots att vänskapen var dömd att misslyckas: Bradford intresserade sig för sport och politik och engagerade sig i universitetets reservofficersträning. Nigel å sin sida var en icke öppet homosexuell nörd som engagerade sig i fäktningsklubben. Trots det lyckades de bli nära vänner.
Han är djupt oroad över besöket. Bradford bryr sig väldigt mycket om sin gamla vän. Mycket mer än vad han erkänner för sig själv. Han är rädd för att han inte ska kunna upprätthålla sin normala rationella fasad under besöket och bli känslosam. Några av dina närmaste medarbetare har skämtat om att han inte ska ”släppa tvålen” och ”inte få aids av honom.”. Bradford har skrattat med och skämtat samtidigt som oron har funnits där.
Shawn Carson - Nigels tidigare student (Andreas)
Shawn är en 33-årig lärare på en prestigefylld privat high school i Hudsondalen. Han var en gång en lovande doktorand som studerade medeltidshistoria. Men politiska ställningstaganden ledde fram till att han fick avsluta sin akademiska karriär. Numera lever och undervisar han i en lugn, fridfull och tråkig miljö strax norr om New York City. Som lärare har Shawn en ”fråga inte, berätta inte” inställning till sitt privatliv och sin sexualitet. Samtidigt känner han sig isolerad från omvärlden. Han har precis börjat träffa någon som han mötte i samband med en anställningsintervju i New York City. Men hans enda riktigt långlivade förhållande tycks vara med vodka och porr.
Shawn träffade Nigel på Fordham University när han var första års doktorand på fakulteten där Nigel undervisade i grekiska och latin. Ni inledde ett förhållande som många ansåg olämpligt. Samma kritiker spred också ut rykten om narkotikamissbruk och fester. Efter den här skandalen lämnade Shawn universitetet. Nigel kände sig ansvarig för avgången, men Shawn vägrar att diskutera det med honom. Ni återförenades för några år sedan efter att ni båda lämnade Fordham och har upprätthållit en vänskap. Men Shawn hemsöks av minnen av vad som hände – och vad som kunde ha varit.
Shawn vet att Nigel har aids och han misstänker att det här blir sista gången de ses. Shawn ser inte fram emot resan med tanke på hans komplicerade historia med Nigel.
