Så var det alltså äntligen dags.

Rollspelskollektivets tre nyaste medlemmar tillsammans med Spelledaren Daniel och veteranen Tomas gav sig igår iväg i den berömda KULT-kampanjen Svarta madonnan skriven från början av Gunilla Jonsson och Michael Petersén. Hur länge vi kommer att hålla liv i denna 176-sidor långa kampanj återstår att se. När rollspelspodden Red Moon Roleplaying spelade sig igenom den använde de 37 avsnitt vardera på omkring en timme så ni förstår att om vi med en takt av ett spelmöte i månaden kan komma att hålla på i tre år eller något sånt. Och med tanke på spelgruppens oförmåga att hålla sig innanför ramarna och spelledarens förkärlek för långa sociala scener kan nog det här projektet överleva sig självt under lång tid framöver.

De fyra karaktärerna är i tur och ordning:

Rudi Geller

Rudi Geller har arbetat många år i bok och förlagsbranschen. Under alla år som Östtyskland existerade arbetade han med bokutgivning och förlag i Östberlin. Frustrerad över alla regelverk och alla nejsägare försökte han få sina författare publicerade samtidigt som han motarbeta och försökte utmanövrera sina konkurrenter. När han fick chansen att pröva på den fria marknaden i väst anammade han den med hull och hår. Rudi lade beslag på sin statskontrollerade förlagsverksamhet i turbulensen i samband med murens fall och nu försöker han hanka sig fram. Åren bakom järnridån har gett honom såväl kontakter som bittra fiender.

Natasja Van Wees

Född i Ryssland, bodde många år i Tyskland, numer bosatt i Amsterdam. Trots att många års intensivt festande och ett hårt socialt liv börjar märkas fortfarande en slående vacker kvinna i dryga fyrtioårsåldern. Också i konst- och litteraturbranschen, hade nog också tänkt förläggare men det kanske blir för många med två eller så är det bara kul, vad säger ni? Hennes exman Ambroos van Wees driver hursomhelst ett antikvariat i Amsterdam vars verksamhet hon varit inblandad i. Möjligen att hon skriver en del poesi själv? Kanske har Rudi Geller till och med gett ut henne?

Natasja är som sagt extremt vacker och ett verkligt socialt lejon. Finns få klubbar i Berlin, Amsterdam, Paris hon inte fått gå förbi kön på. Klär sig elegant, mycket svart, mycket läder, kedjeröker, tjockt svart hår och mörka ögon. Man börjar ana rynkorna runt ögonen och det finns något drag av mörker runt hela hennes person. Men hon kan fortfarande snurra upp random kultursnubbe med ett distrikt höjt ögonbryn och bara antydan av ett leende.

Heinz Fuhrter

Heinz Fuhrter är en 29-årig poet och författare. Han är sin tids Dostojevskij (om du frågar honom själv) och om han inte redan skrivet 1900-talets Bröderna Karamazov så kommer han att göra det (återigen om du frågar honom själv). Efter att en period varit stalinist gick han över till att tro på Sartres existentialism men har nu svurit sig till nihilismen.

Han arbetar just nu på sitt stora nihilistiskta verk. Han är socialt introvert men älskar att stå på scenen och läser både poesi i liveföreställningar och ger föreläsningar i litterära klubbar i ämnen såsom ”postmodern poesi”, ”nihilism i det tjugonde århundradet”, ”postmodernism är inte nihilism”, eller ”Varför Raskolnikov var en übermensch”. Bänkarna är ofta rätt glesa vid dessa tillfällen.

Han bor i ett konstnärskollektiv i stadsdelen Neüköln i Berlin, i en ockuperad utdömd fastighet. Till utseende påminner han om Raskolnikov, lång mager, krumpen, klädd i en svart, sliten läderrock, tunga kängor, svarta jeans och t-shirts som han designat själv. Ofta med ett lämpligt slagord typ: ”Gud är död. Jag hatar henne!” Eller ”Jag bajsar alltså finns jag”. Han har mörkt lockigt hår, glest tovigt svart skägg, intensiva svarta ögon. Han är en notorisk storrökare och dricker kopiösa mängder billigt, surt rött vin.För att överleva jobbar han i ett antikvariat som butiksbiträde och säljer sina t-shirts vid sidan av. Och får lite intäkter för sina böcker förstås även om han inte skrivit någon bestseller än.

Han har en på-och-av relation med en 24-åring flicka, Eva, i kollektivet. De ligger med varandra på reguljär basis men har inga moraliska skyldigheter att upprätthålla monogami. Även om Eva ligger med andra män då och då har aldrig Heinz varit med någon annan sedan han träffade Eva. Eftersom hans övertygelse inte erkänner svartsjuka (eftersom det skulle påvisa en moralisk värdegrund) plågas han dubbelt av att Eva ligger med andra.

Dieter Prytz

Dieter Prytz är en drygt 50-årig pensionerad eller snarare avskedad STASI-agent med ett förflutet inom den östtyska säkerhetstjänsten. Hans bakgrund har gett honom såväl kontakter som bittra fiender. Numera fördriver han tiden med att spendera sin lilla statliga pension på olika ölhallar. Han extraknäcker ibland som utkastare och dörrvakt.

Hamburg i september 1991

För några veckor sedan fick rollpersonerna en inbjudan till den nya sammanslagna tyska författarsällskapets årliga galamiddag som detta år är förlagd till Hamburg. Galamiddagen ska gå av stapeln den 14 september och är därmed också startskottet på ett par dagars bokmässa med seminarium, mingel och annat som hör författarlivet till. 

Inbjudan till Galamiddag

Våra fyra karaktärer har alla tagit sig till Hamburg med olika intentioner. Heinz är nominerad till priset för årets genombrott för sin diktsamling ”Intet är som det bör, vi ska alla dö” i Heinz värld så är det egentligen inte fråga om någon nominering utan han ska mest åka till Hamburg för att hämta priset. 

Rudi ser galamiddagen, mässan och allt omkring den som en möjlighet att knyta kontakter, träffa sina konkurrenter och utveckla sin verksamhet. Han är som alltid stressad över hur hans firma ska klara sig. Alla fakturor och betalningar förmörkar hans sinne när han åker de knappa 30 milen mellan Berlin och Hamburg i sin relativt nya AUDI. Han tar in på ett lite bättre väghotell i närheten av Hamburgs hamnområde.

Natasja ser det här i första hand som en chans att umgås med sina gamla kollegor även om hon såklart alltid har affärer i åtanke. Hon vet vad hon går för i sociala sammanhang och ser fram emot att ännu en gång vara tillställningens mittpunkt. 

Den udda fågeln i sammanhanget är Dieter som har en dunklare agenda men kommer att utge sig för att vara deckarförfattare för att smälta in i sammanhanget.

Förberedelser för festen

Kvällen börjar i Heinz sovrum i det bed and breakfast i Hamburgs norra förorter som han bor på. Han står där och dricker ett glas vin och försöker förtvivlat att knyta flugan till sin hyrda smoking av närmast antik modell. Till sist ger han upp och går ut till paret som äger huset och som han har försökt undvika och ber om hjälp. I senaste laget kastar han sig sedan iväg till pendeltåget för att ta sig till galamiddagen. 

På en sidogata vid rådhustorget går Heinz förbi en TV-affär. Plötsligt tittar han till och ser i en av TV-skärmarna ett ansikte som är alldeles fyllt med märkliga bölder där det ser ut som att det rör sig av något under huden. Det hela flimrar till några sekunder för att direkt försvinna och ersättas av sportresultat.

I Natasjas rum vid hotellet precis i närheten av den berömda porr och nöjesgatan Reeperbahn tittar hon på sin åldrade spegelbild. Fortfarande bildskön även om åren börjar märkas på henne. Hon drar sig till minnes sitt långa liv och bestämmer sig för att än en gång göra det hon gör bäst. Blända alla andra med sin glans. Efter sminkning och klädval ser hon nöjt på sig själv. Hon avslutar med två linor kokain och ett glas champagne och beger sig iväg för att göra succé.

Rådhustorget i Hamburg med rådhuset

Galamiddagen

I trängseln framför rådhuset där galamiddagen ska hållas står Rudi Geller och spanar på sina konkurrenter. Bäst som han står där kommer hans kanske värsta konkurrent en viss herr Georg Strassel som är yngre, snyggare och mer framgångsrik än Rudi. Strassel kommer fram och berättar att han precis har skrivit kontrakt med en av de yngre stora stjärnorna som Rudi har ägnat månader åt att försöka bearbeta. 

Heinz hamnar bredvid Rudi i den långa ringlande kön för att komma in i rådhuset. De pratar lite om Heinz senaste bokprojekt och Rudi anar ändå en möjlighet att komma ner med fötterna lite grann på jorden trots Strassels framgångar på hans bekostnad. Plötsligt uppenbarar sig Natasja som skrider fram över torget. Hon ansluter till Rudi och Heinz som genast försöker göra intryck på Natasja som dock är ganska sval i sin reaktion.
Väl inne i den stora salen i rådhuset placeras de tre rollpersonerna tillsammans med Dieter Prytz vid ett bord ganska långt från honörsbordet. Dieter presenterar sig dock som Hans Schumacher deckarförfattare vilket får Heinz att fnysande avslöja vad han tycker om dylik skräplittertur.

Det hela blir inte bättre av att Rudi tydligt hör Georg Strassels orerande från ett av de finare borden. Något som bara hjälpligt avhjälps av hans försök att tala med den kraftigt vindrickande Heinz om hans bokprojekt. Natasja löser dock upp situationen genom att helt sonika tömma en drink i skrevet på den uppblåste bokförläggaren något som utlöser en spontan applåd från Heinz. Nu börjar en viss uppmärksamhet riktas mot det oansenliga bordet vid väggen.
Strax därefter delas priset för årets unga genombrott ut. Heinz som i princip är på väg att resa sig för att gå fram och hämta priset hör till sin förvåning att de läser upp fel namn. Heinz blir bedrövad och hatiskt hånfull på samma gång. Han bestämmer sig för att utnyttja det fria vinet till att supa till ordentligt.

Det hela blir inte bättre. En akademiker som sitter vid samma bord och som heter Pyotr börjar en debatt om Fukuyamas bok om Historiens slut. Han uttrycker oro för att jänkarna ska ta över och skapa sig ett världsherravälde nu när de snart är ohotade. Heinz tänder till och hånar Pyotr som försöker slå till Heinz. Det hela avstyrs av Dieter som med ett snabbt grepp avväpnar och ser till att Pyotr kastas ut från festen. Det hela går oerhört snabbt och man börjar ana att den här deckarförfattaren inte riktigt är den han utger sig för att vara.

När väl taffeln bryts och minglet tilltar visar sig Natasja vara i sitt esse. Hon minglar rätt, konverserar rätt, skrattar rätt och på rätt ställen. Innan kvällen är klar kommer hon att ha bekantat sig med Günter Grass tyska förläggare som efter en gemensam lina lovar att se till att Günter skriver förordet till hennes nästa bokprojekt.  

Magda Orlova

När festen är på upphällning inträder en oväntad person på scenen. Natasja hör plötsligt en försiktig röst som säger -Natasja. Hon ser sin gamla vän Magda Orlova men hon ser inte ut som Natasja minns henne. Istället är hon gammal, tärd och mager. Natasja och Magda omfamnar varandra och först då lägger Natasja märke till de tre män som har kommit i sällskap med Magda. Framförallt noterar hon att Magda är i sällskap med sin före detta man och plågoande Filip Kramer. 

När Magda kommer för att sätta sig visar det sig att både Heinz och Dieter känner igen henne från sina dagar i Berlin. Heinz som jobbar i ett antikvariat har ofta besökt Magdas butik för gamla och antika böcker. Rudi å sin sida har träffat Magda flera gånger i samband med författarträffar och liknande. Dieter å sin sida känner igen Magda som en person som skrev uppmärksammade böcker och artiklar om det tynande DDR under 60- och 70-talen. Dieter känner även till Magdas före detta man Filip Kramer som en småskurk i både det gamla Öst- och Västtyskland.
Magda tar av sig sina långa handskar som hon bär till sin mörkblå aftonklänning av siden. Hon hälsar på både Rudi, Dieter och Heinz som också ser hur trött och sliten Magda verkar. På fråga från Natasja säger Magda att hon inte mår bra och att hon inte har sovit på veckor. Natasja noterar att Magda har rivmärken på handleder och hals efter att ha kliat sig ymnigt. Hon frågar om Natasja skulle ha tid att träffa henne imorgon.
När Heinz hör om Magdas sjukdom så kommer han ihåg bilden i TV-rutan och frågar om det är något som rör sig under hennes hud. Magda säger något förvirrat om att ingen har trott henne och det verkar som att Heinz har upptäckt något viktigt. Plötsligt ursäktar sig Magda och lämnar sällskapet. De tre männen ansluter till henne med en närmast hatisk blick på rollpersonerna.
Rollpersonerna pratar om det de nyss har upplevt. Natasja som är den som antagligen känner Magda bäst är upprörd på Heinz för att han uppenbarligen vet något om Magdas tillstånd som han inte har berättat och Heinz i sin tur vet egentligen inte hur han ska kunna förklara det han tidigare har sett i TV-skärmen. 
Festen börjar klinga av och den ena efter den andra av rollpersonerna beger sig hem till sitt de har dock lovat varandra att ses imorgon igen för att gemensamt undersöka hur det är med Magda eftersom de alla är oroliga för henne. Sist kvar är Heinz och Dieter där den förstnämnde smugglar med sig två flaskor av vinet ut. På vägen hem ser han också till att lämna efter sig en ”liten repa” och två platta däck på Georg Strassels Porsche som står parkerad alldeles intill torget.

No responses yet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.