Ursprungligen publicerat den 26 maj 2020
det tredje och sista speltillfället för det andra äventyret i Chock Beredskapstid. Del 1 och Del 2 hittar ni här.
När vi kommer in i handlingen står våra tre hjältar i det sista kvällsljuset på Skeppsbrokajen och tittar ner på en stege som leder ner till en tunnelöppning som leder in under Gamla stan. På en av stegpinnarna noterar de att ett rött bomullsband är knutet. Gruppen tar sig ned för stegen och in i den kombinerade vatten och avloppsledningen. På den karta som gruppen har hittat hemma hos Edgren finns bara två huvudkulvertar utritade en östlig och en västlig.
Gruppen väljer att gå norrut i riktning mot slottet vilket känns mest naturligt. Efter bara ett par meter upptäcker de ett nytt rött band på väggen och tolkar det som att de är på rätt väg. Gruppen går cirka femtio meter norrut i nästan kompakt mörker utanför den lilla ljuskägla som gruppens lilla ficklampa ger.
Plötsligt hör de ett skrapande ljud bakom sig och kastar sig in i en låg sidokulvert. I det totala mörkret hör de bara hur varelsen sniffar i luften och sedan passerar. Clarence är helt säker på att det som just passerade var en människa medan resten av gruppen är osäkra. Dock enas man om att varelsen borde vara Edgren.
När gruppen långsamt följer efter varelsen norrut så ser plötsligt August något som blänker till i en sidokulvert. När de riktar lampan ditåt ser de att det är en person som ligger med ansiktet nedåt i vattnet i botten av kulverten. På den grågröna ulluniformen ser de att det är en soldat men de kan inte se vem det är eftersom personen ligger med ansiktet nedåt.
När AB kryper fram och vänder på liket får han sitt livs chock. Det som möter honom är en fasansfull syn. Där det en gång fanns ett ansikte finns praktiskt tagit ingenting kvar. Ögonen och munnen är ihopbrända och det finns inga spår efter tänder. Där näsan och öron en gång satt finns det bara två gapande håligheter. Det finns bara ett par testar av hår som ser ut att vara mörkblont kvar längst upp på huvudet.
Både AB och Clarence drabbas av en fruktansvärd chock och vill egentligen helst springa från platsen i panik men lyckas ta sig samman. Clarence får en förnimmelse av att likets tillstånd inte är naturligt utan att det är något ockult som ligger bakom det. I likets fickor finns bara en cigarettändare och en lite finare cigarr. I övrigt finns det ingenting som identifierar liket som Nils Edgren även om det uppenbarligen borde vara det.
Gruppen bestämmer sig för att de snabbt måste ta sig till myndigheterna för att rapportera det hela men att de först måste undersöka den norra kulverten hela vägen fram till slottet. Bara ett 20-tal meter senare kommer de fram till ett litet trångt prång och kan titta ut över slottets inre borggård från en liten glugg i marknivån. Genom gluggen är det tänkt att regnvatten ska rinna från den inre borggården och ner i kulverten.
På väggen bredvid gluggen sitter en liten trätavla med klämma på denna sitter ett papper där någon nogsamt har skrivit ner alla tider för vaktavlösningarna, hur många soldater som står på post och hur lång tid själva avlösningarna tar. Klockan åtta på kvällen har någon skämtsamt skrivit ordet ”KABOOM”.
Clarence tittar på sin klocka och konstaterar att den snart är tjugo minuter i åtta varpå gruppen i vild panik börjar springa tillbaka genom kulverten. På ny rekordtid i kulvertlöpning och trots att Hastfer har slagit i huvudet och blöder ymnigt tar man sig upp ur underjorden och springer vidare längs Skeppsbrokajen. Här börjar det märkas att AB inte längre är i prime shape eftersom han kommer kraftfullt på efterkälken.
Väl framme på Slottsbacken har klockan blivit 19:50 och det börjar bli ont om tid. Hastfer försöker övertala vakterna vid södra valvet att det är en kupp på gång men de reagerar ytterst saktfärdigt. Gruppen reagerar på det enda rimliga sättet genom att helt sonika tränga sig förbi dem och börja springa in i slottet varpå tumult utbryter.
Och vips är vi tillbaka där vi började. Gruppen springer genom salarna i slottets östra länga i riktning mot Karl XI.s galleri och balkongen där statscheferna ska hyllas av folkmassan klockan 20.00. Bakom dem kommer de förföljande soldaterna och deras hot om att skjuta skarpt ekar genom salarna. Väl framme i galleriet ser de en man som går i riktning mot balkongen med en dragen pistol. Det ser ut som Nils Edgren.
Mannen svarar inte på uppmaningar om att stanna och när han höjer sin pistol för att skjuta ut mot balkongen avlossar både AB och Hastfer sina vapen. Båda skotten träffar och mannen faller till golvet. Strax därpå övermannas gruppen av vakterna. Rikard Sandler dyker upp i öppningen ut mot balkongen ungefär samtidigt som Hastfer kommer fram till den nu döde soldaten. Det visar sig att det inte är Edgren utan kapten Ström som ligger där men det är som att han framför ögonen på Hastfer förvandlas från ett yngre till sitt nuvarande åldrade jag.
Precis då hörs ljudet av den svenska Nationalsången utifrån Lejonbacken där en stor folksamling har samlats för att hylla statscheferna.
Där lämnar vi våra hjältar efter avslutat uppdrag.
No responses yet