Ursprungligen publicerat den 27 juni 2020

Det här scenariot inleds precis som det förra med lite korta tillbakablickar. 
Vi börjar med vår unge konstnär Clarence Bjerkén. Det är julavslutning i Djursholms samskola och Clarence står lite nervös i kulisserna och väntar på att bli uppropad. Plötsligt hör han rektorns röst. -Så har vi kommit till samskolans konstpris och det går i år till Clarence Bjerkén i 2-5:an för verket ”Dam i blått”. Får vi be Clarence att komma fram och emota priset på 500 riksdaler.

Clarence kliver ut på scenen och håller ett litet spontant tal. Han är enormt stolt över priset, erkännandet men kanske allra mest över själva tavlan. ”Dam i blått” är fortfarande den tavla som han anser vara mest fulländad av alla dem han har gjort. Precis när hans stolthet är som störst, mitt i hans triumfs största ögonblick ser han ut över aulan och möter sin fars blick. I den ser han bara ilska, besvikelse och förakt.

Därefter förflyttar vi oss till en sämre ölhall på Södermalm. Det är våren 1939 och August Brandell sitter och är djupt upptagen av självömkan efter sin försmädliga sorti från jobbet som korrespondent i Moskva. Efter en fest ”råkade” han förföra de svenska ambassadörens hustru. Det hela blev en skandal och AB avpolletterades helt sonika.

Under tiden han sitter och berättar om allt detta och sina nära förestående planer för ”Bengtsson” (AB har egentligen inga riktigt bra nära förestående planer) så läggs en hand på hans axel. En man som presenterar sig som Fredrik Hjortzberg och representerar Nordstedts förlag.

Han beklagar AB:s miserabla situation men säger samtidigt att det kan finnas en möjlighet i det. Hjortzberg erbjuder AB ett ganska ordentligt förskott för att han ska skriva en bok om de händelser som händer och sker i det svenska samhället under kriget. Underförstått vill han att den myndighetscensur och de anpassningar som regeringen hävdar att neutraliteten kräver ska granskas ingående. AB tackar självklart ja till erbjudandet och firar som det anstår honom med att bjuda laget runt.

Händelser dag för dag:

Korta resuméer av händelseutvecklingen sedan förra scenariot:

27 oktober
Ransoneringskort på livsmedel börjar utdelas i Sverige som en beredskap inför eventuell ransonering

8 november
Adolf Hitler undgår knappt ett mordförsök i samband med 16-årsfirandet av Ölkällarkuppen i München.

Ture Nerman – Stämningsscen
Den 11 november blir August kontaktad av sin gamle kamrat Ture Nerman som arbetar som chefredaktör för tidningen ”Trots allt”. De träffas på ett ölcafé och Ture berättar att han har blivit ställd inför rätta efter att i en ledare ha smädat den store ledaren. Han anklagar AB som socialdemokrat för att ha dragit in tidningen och är riktigt upprörd. AB försöker få honom på bättre tankar men lyckas inget vidare.

30 november
Sovjetunionen anfaller Finland genom att angripa finländska städer med bombflygplan, och startar därmed Finska vinterkriget.

8 december
Den svenska nationalinsamlingen för Finland börjar sin verksamhet. Den kommer slutligen att komma upp i 490 miljoner kronor, vilket är mer än den finländska statsbudgeten.

9 december
Generallöjtnant Olof Thörnell utses av regeringen till Sveriges förste överbefälhavare. Thörnell har fram tills dess varit chef för

12 december

Den svenska regeringen godkänner en frivilligkår till Finland.

Jul 1939

Som stämningshöjare lästes de första två verserna i Karin Boyes dikt ”Jul 1939”:

När julnatten tätnar
knarrar golv och dörr.
De döda sedan urtider
söker oss som förr.
De sitter i vårt hem
och minner oss omsider
att i de gamla tider
var julen först en fest för dem.

"Vi kommer inte med skrämsel,
vi kommer med tröst.
Vi såg er övergivenhet
en lång mörk höst.
Hur gott att vara fler.
Sitt kvar hos oss vid brasan.
Vi kände också fasan,
och vår förtvivlan var som er.

Luciavaka i konstnärskollektivet

Det är tidigt på morgon den 13 december 1939 och August Brandell vaknar upp av ett gallskrik precis vid sitt öra. Det visar sig dock att det bara är Christina (en av Clarence Bjerkens konstnärsvänner från konstnärskollektivet Korpen vid Vita bergen på Södermalm). Christina har på sig ett vitt nattlinne och har helt enkelt väckt den arme AB med sina luciasånger.

Långsamt börjar AB:s minne klarna. Det första han känner är att han har fruktansvärt ont i sin käke. En minnesbild av ett gräl i köket med Carl Henric där AB ”råkade” berätta att han hade ett uppdrag från Ludvig van Booren att spionera på Hastfer och Bjerkén. Hastfer hade slagit AB på käften och därefter lämnat luciavakan i vredesmod.

Luciavakan för övrigt. Där klarnar minnet lite långsammare. Dikussioner med rödkindade revolutionsromantiker, prat om franska existentialister och ryska naturalister, en liten svängom med en okänd ung dam i ett av husets sovrum och i princip hur mycket rödvin som helst. 

AB titttar sig omkring och får syn på Bjerken som ligger på golvet med sin kavaj mot kudde och med en filt över sig (det är svinkallt i den dragiga rivningskåken). Bjerken, som precis har vaknat, ser ut att vara i, om möjligt, ännu sämre form än AB. Han yrar något om att han är naken under sina kläder (vilket såklart stämmer men för AB mest framstår som en smula invecklat och märkligt).

Plötsligt ser AB en lapp på bordet framför sig. Lappen föreställer en symbol som han bestämt vet med sig att han har sett tidigare (Symbolen återfinns på van Boorens signetring av guld).

Efter att ha letat efter Hastfer en stund och konstaterat att han inte är kvar i kollektivets lägenhet. Börjar våra två hjältar att undersöka symbolen och slå i Adelskalendern. Där hittar de bara en kort notering att symbolen är känd i Sverige från och med åtminstone 1300-talet. Men inget ytterligare.

I brist på något vettigt att sysselsätta sig med bestämmer sig AB och Bjerkén för att bege sig till Kungliga biblioteket för att ta reda på mer information.

Kungliga biblioteket

När de kommer ut på gatan och börjar gå mot Medborgarplatsen för att ta spårvagnen därifrån inser de verkligen vilken fruktansvärd vinter som har drabbat Norden detta olyckliga år. Kvicksilvret visar på minus 20 grader Celsius och AB och Bjerkén fryser så de skakar trots sina vinterrockar den korta promenaden till Medis och de fryser nästan lika mycket på spårvagnen.

Inne på Kungliga biblioteket är det något varmare eftersom alla kaminer i byggnaden eldas på för fullt. Våra båda hjältar börjar slå i böcker och upptäcker dels att symbolen kan härledas till ett namn; ”Syskonskapet” men kanske ännu mer slående är att de hittar indikationer på att symbolen kan vara mycket äldre än från svensk medeltid. Snarare tyder det på Vendeltid dvs. 500 – 800 E.Kr.

Ungefär där blir de avbrutna av att en intendent i frack, små glasögon och pomoderat mörkt hår kommer fram. Han ber AB och Bjerkén att avlägsna sig eftersom biblioteket stänger. Det är långt före stängningstid och de båda protesterar mer eller mindre högljutt.

Under det tumult som uppstår lyckas den lille mannen sticka ett papper i handen på AB där det står:
”Ni är i fara, möt mig i parken efter stängning”.

Där lämnar vi våra hjältar för denna gång.